Call of Duty: Infinite Warfare

21 december, 2016 2 av Christoffer Andersson

Ett nytt år betyder ett nytt Call of Duty och utvecklaren Infinity Ward har fått hålla i utvecklingen denna gång. Jag har spelat allt för vad tummarna håller och satt ett betyg på Infinite Warfare.

Flera utav er minns säkert när spelets avtäckningstrailer släpptes på Youtube, kritikerna visade ingen nåd och videoklippet var ett av de mest ogillade där och då. Att säga att spelet sågades vid fotknölarna redan innan släpp är en således smärre underdrift. Jag personligen hade lite utav den inställningen också, för jämförde man trailern bredvid Battlefield 1 så kändes det hela på förhand alldeles för mycket som samma gamla skåpmat.

Det första som slår mig när eftertexterna börjar rulla är hur intressant storyn faktiskt är. Mänskligheten har börjat röra sig emot andra planeter i vårt solsystem då resurserna som finns på Jorden inte längre räcker till. Spelets skurk Admiral Koch driver en rebellstyrka kallad SDF, vars mål är att ta kontroll över resurser på övriga planeter för att så vis kunna styra befolkningen på vår hemplanet med en järnhand.

Vi får styra huvudkaraktären Reyes under den årliga paraddagen på Jorden där hela hemplanetens armé kallad UNSA samlas för att visa upp sig och motta applåder. Väl där inleder SDF en attack vilket gör att en stor del utav soldaterna i UNSA stryker med, inklusive huvudkaraktärens kapten – vilket gör att vi på momangen befodras till befälhavare över skeppet Retribution.

Nu står vi i en roll vi aldrig har stått i förut. I tidigare spel har vi oftast fått axla rollen som vanlig soldat, en man i frontlinjen. Men denna gång så får vi axla rollen som befälhavare och därtill så kommer det ett par nyheter. Det finns nu möjlighet att utföra sidouppdrag utanför spelets story. Dessa består mest av att infiltrera olika platser på ett så tyst sätt som möjligt eller att flyga runt i ett Jackal-skepp för att delta i rymdstrider. Detta uppskattas enormt, då båda alternativen är roliga att spela och skänker oss som spelar ett sken utav valfrihet vi tidigare inte har haft i en Call of Duty-titel. Även din besättning känns äkta med välskrivna roller till dina kompanjoner och ett bra manus vilket gör att man lever sig in i storyn desto mer och faktiskt bryr sig om karaktärerna.

Jag var innan släppet lite rädd att science fiction-aspekten skulle vara för överdriven och att vi skulle hoppa runt till höger och vänster med superstarka laservapen. Men här har utvecklaren sett till att hålla sig lite och jag gillar det vapenutbud vi får. Inget känns för överdrivet. Visst finns det granater som kan kastas emot dina fiender för att sedan sluka dem i ett svart hål, men det känns ändå som något rimligt som kanske finns inom ett århundrade eller två och det hela ser rätt skoj ut när man prickar rätt. Det finns även såkallade ”seekers”, en sorts granat med små tre små ben som springer fram till en av dina fiender och hugger tag i honom tills det att han är tillintetgjord.

Sedan har vi såklart det idag självklara zombieläget. Denna gång är läget betydligt färggrannare än innan, premissen till trots. Fyra ovetande skådespelare söker en roll i den berömde skräckregissören Willard Wylers kommande film. Vad de till en början inte vet är att deras audition utspelar sig i filmen ”Zombies in Spaceland” under 1980-talet. Så var beredd att meja ned zombies med mohikan-frisyrer, hippa hockeyfrillor och annat därtill. Jag hade löjligt skoj i detta spelläge, där jag ska sätta igång strömmen på ett stort nöjesfält – antingen själv eller tillsammans med tre andra. Som om det inte vore nog, så får vi till och med träffa den legendariske David Hasselhoff. got negativt är att det grafiskt sett inte är lika snyggt som huvudberättelsen, men jag har så pass kul mitt i allt zombie-slafsande att det snabbt glöms bort.

En utav delarna i denna spelserie som spelare världen över återkommer årligen till är onlineläget och här har Infinity Ward tagit i från tårna. I och med science fiction-aspekten i denna titel så har vi denna gång tillgång till förmågor som gör att vi bland annat kan springa på väggar, dubbelhoppa och skjuta på våra motståndare med desto fräsigare vapen. Precis som i tidigare spel kan du skräddarsy dina vapen med skins, större magasin, bättre sikten och liknande. Nyheten i denna års upplaga är att du nu har tillgång till sex olika klasser kallade ”Rigs”. Dessa riggar har tre utav deras egna passiva färdigheter (perks) samt tre aktiva som kallas för ”Payloads”. När du för första gången slungar dig ut i multiplayer-läget så har du tillgång till tre utav de sex riggarna. En med de mest grundläggande egenskaperna och vapnen kallad ”Warfighter”, en tungt beväpnad kallad ”Merc” och sedan en kallad ”Synaptic” som bäst lämpar sig för hetsiga närstrider. Efter varje avslutad match belönas du med ”Salvage” som du kan använda till att uppgradera dina vapen på olika sätt.

Förutom det klassiska ”Team Deathmatch” så återser vi även spellägen som Domination, Capture the Flag, Gun Game, Chaos Moshpit med flera. Även två nya lägen kallade Defender och Frontline finns att tillgå.

Summa summarum så var detta precis vad Call of Duty behövde. Vi är i och förvisso i rymden och härjar runt, men med en riktigt bra story och även en multiplayer som ökar spelets livslängd efter huvudberättelsens slut.

codiw

Sist men inte minst, ett stort tack till Activision Sverige som skickade spelet till mig och gjorde denna recension möjlig.

Christoffer Andersson
Följ mig

Christoffer Andersson

23 år gammal spelnörd bosatt i Östergötland. Förutom att vara chefredaktör och ansvarig utgivare för Straholic.se så tycker han även om att pyssla med grafisk design och samla på bluray-filmer. Storfavoriten är spelserien Metal Gear Solid och talas det illa om TV-serien "Vänner" i hans närhet så blir han snabbt defensiv.
Christoffer Andersson
Följ mig

Latest posts by Christoffer Andersson (see all)